annettebengtsson.blogg.se

Jag är inte perfekt, försöker inte vara perfekt för alla gör fel. Ingen är felfri och jag försöker inte vara det eller bäst. Man kan inte veta allt och var bäst på allt.

Jag gör så gott jag kan på det jag kan, jag vill mina djur det bästa men vet ni vad, den första att tycka att att man är dålig eller gör fel är faktiskt jag själv. Så många gånger jag jag tänkt tanken att jag är den sämsta djurägaren i värden. Att Kickan och hästarna hade haft det bättre hos någon annan...

Även med min familj, att mina föräldrar kunde ha en bättre dotter, en normal dotter. Att dem förtjänar något bättre än mig... För dem förtjänar inte att bli sårade av mig för att jag mår dåligt.

Ofta känner jag att vad jag än gör blir det pest eller kolera, inget blir någonsin bra. Jag försöker och försöker men ändå lyckas jag inte. Försöker ge allt för mina djur ska ha det bra, men räcket endå inte till.

Jag hatar mig själv, helt ärligt tycker jag att jag är sämst i världen och att det vore bättre för alla om jag inte fanns kvar. För denna värld, samhälle är inte byggd för sånna som jag, jag passar inte in och jag kommer aldrig att göra det. Hur mycket jag än försöker kommer jag inte passa i hålet som samhället givit mig. Jag är klossen som saknar hål, klossen som blir över, utanför.

Jag är den överblivna karaktären i en bok  som i ett av skedena tas bort pga bristande vikt. En roll utan mening.

Puzzelbiten som aldrig passar in i just det puzzlet...