15:20:29
Allt om Dixi
Vår fina älskling <3
Tänkte skriva ett inlägg med fokus på Dixi och vårat beslut.
Om ni följt bloggen ett tag så vet ni att vi har kämpat med en trand på henne sendan hösten 2017.
Det började med en tandkoll i februari och sedan åkte vi till Strömsholm på hösten där vi fick reda på att en tand var bucalt förflyttad (flyttad ut mot kinden). Dixi var 18år och min mamma bestämde att vi skulle göra en CT röntgen, en kostnad på ca 10 000kr.
På röntgen hittades ingen orsak till tandflytten utan det kan ha varit ett trauma som skett när hon var föl/unghäst.
Efter Strömsholm blev det en årlig tandkoll av Dixi för att hålla tanden i schack. Hon tuggade bossor och bollar mm och hade svårt att hålla hull.
Sommaren 2018 fick vi besked att vi borde göra en koll en gång i halvåret. Hon hade även fått en hake då men inga foderinpackningar.
Så i början av detta året kom en veterinär ut för en munhåleundersökning då såg dem att hon nu hade två foderinpackningar som resulterade i att tandköttet blev inflamerat. Dem testa slipa tanden för att se om hon själv kunde få den tillbaka. Fick även infon att man kunde ta ut tanden med en kostnad på mellan 10-20 000kr. Men oavsett så skulle hon behöva behandlas var annan till var tredje månad. Varje besök kostar ca 2-3000kr. Vi skulle även återkomma efter ca 6 veckor för att se hur det såg ut. Vi fick även metacam utskrivet så vi skulle behandla henne med. Inte poppis enligt Dixi som var svår att medicinera.
Redan här började jag dels räkna på kostnaderna för alla behandlingar, mediciner, extra foder etc. Plus då att Dixi hade ont. Jag började fundera på om det faktsikt var värt att utsätta henne för all smärta. Med tanke på att hon måste överdoseras med lugnande för att dem överhuvudtaget ska kunna kolla henne i munnen då hon dles har ont och dels är så stressad.
Men hoppet fanns ändå att den nya slipningen kanske skulle hjälpa henne.
Återbesöket kom och tyvärr så verkade det som att tanden hade flyttats ännu lite mer trots korrigering. Hon hade fortfarande inflamationer och väldigt ont. Här kom då frågan om upp om det var bättre för henne att få slippa ha ont eftersom hon dels har ont hela tiden och mår så dåligt vid behandlingarna. Veterinären tyckte det var ett klockt beslut då Dixi hade ont.
'
Dock trodde jag och min mamma att vi kanske skulle kunna ha henne kvar över sommaren men Dixi har för ont för att det ska vara snällt mot henne. Vilket var enormt jobbigt att höra. Desutom när Dixi själv inte visar att hon har ont. Vi fick även utskrivet mer metacam som hon ska äta resten av tiden.
Så just nu försöker vi hålla vardagen "normal" med motion etc samtidigt som vi letar häst och försöker lösa allt med avlivningen. Bla med försäkringen, vilken metod mm.
En av anledningarna till att jag faktiskt skrev ut priser är för att jag tycker att det är viktigt att ha det i tanken. Det är inte billigt och dessutom hur värt är det att lägga så mycket pengar när hästen endå kommer gå och ha ont?
Vi tog det jobbigaste beslutet man som djurägare kan ta men samtidigt det rätt, det är vårt ansvar att inte låta våra djur lida. För Dixis skull är det det bästa beslutet, hon är 20 år och tyvärr har åldern också börjat komma ikapp henne. Hon ser sämre och ibland verkar det som att hon har svårt att röra på sig. Sen ger hon 100% när hon rids och är finare än någonsin men det är bara för att hon ej vill visa att hon har ont.
Trots att vi gärna hade haft många år till ihop så är vi extremt glada över dem nästan 6åren vi fick ihop.
